Monteringsfriktion - Kort
Lång version
Friktion är en mycket viktig parameter i ett skruvförband. Både vid och efter montering. Vid montering för att ge ett underlag till beräkning av monteringsmoment och efter montering för att motverka glidning och uppglappning.
Vid montering benämns friktionen Monteringfriktion och kan delas upp i gängfriktion och skallfriktion. För att övervinna dessa krävs ett betydligt högre monteringsmoment än vad som annars hade varit fallet. Faktum är att 90 % av pålagt moment åtgår till att övervinna monteringsfriktionen och övergår således i friktionsvärme, varav 50 % för skallfriktionen och 40 % för gängfriktionen, se Figur 1. Endast 10 % av pålagt moment åtgår alltså till att skapa en klämkraft.
Figur 1. Schematisk illustration som visar hur pålagt moment förbrukas under montering: 50 % åtgår till att övervinna skallfriktionen, 40 % för gängfriktionen och endast 10 % till att förspänna skruven.
Anledningen till att monteringsfriktionen bör vara relativt hög är att i annat fall är risken för uppglappning onödigt stor. Inom svensk fordonsindustri ligger friktionen mellan 0.08-0.18 (gemensamt krav kan sägas vara 0.10-0.16), lite beroende på hur man provar. Om provning utförs mot en referensyta , t ex mot lackerat underlag och i obehandlad mutter hamnar friktionen, kring 0.12.
Om friktionen var noll skulle det räcka med 5 Nm för att dra en M10 8.8 skruv till klämkraftmålvärdet 25 kN. Dock glappar ett sådant förband upp av sig själv. Med lämplig monteringsfriktion ligger momentet mellan 40-50 Nm.
Förhållandet mellan kraft, moment och friktion är intressant eftersom det styr hur fästelement skall eller inte skall smörjas samt vilka monteringsmoment som ska användas för en viss materialkvalitet på fästelementet.
Uppdaterad 2009-04-21
|
