Rundbrickor - kort
Lång
version
För att skruvar och muttrar skall kunna dras åt till lämplig
förspänningskraft i förbanden krävs att underlagen har viss hårdhet, så att
sättning i materialen undviks.
Den använda skruvkraften får inte ge högre
hålplantryck än vad det monterade materialet tål. Om högsta tillåtna
hålplantryck överskrids kan det orsaka sättningar i förbandet, förlust av
klämkraft och i värsta fall haveri.
Brickor används under skruvskalle eller mutter för att fördela klämkraften
över ett större område och därigenom sänka hålplantrycket och förhindra
intryckningar i godset, men då krävs tjockare bricka med en tjocklek som är
minst 0,5d. Brickor förhindrar också skador i ytan orsakad av den roterande
skruvskallen eller muttern. För att brickor för hårda påkänningar inte ska
deformeras är de i härdat stål.
Andra användningsområden för brickor är som distansbricka, hålförminskning,
slityta, fjädermekanism, låsning, elektrisk isolering och vibrationsdämpning.
Brickor kan därmed vara tillverkade av olika material från gummi- och
fibermaterial till härdat stål. Utförandet kan delas in i rundbrickor, fjäder-
och låsbrickor, packnings- och isolationsbrickor samt diverse specialbrickor.
I detta kapitel behandlas rundbrickor avsedda att minska hålplantrycket.
Varje bricka ger ytterligare 2 kontaktytor och eftersom varje kontaktyta
kommer att bidra till sättning med förlust av klämkraft som följd finns det en
risk med att använda brickor. Brickor kan också påverka friktionen, beroende på
material, kontaktyta och om den snurrar med vid monteringen eller inte.
Det vanligaste och normalt bästa sättet att minska hålplantrycket är att
använda flänsskruv och flänsmutter. Flänsen fyller då samma funktion som en
bricka och man undviker extra kontaktytor. Risken att glömma brickan är också
eliminerad.
Figur 1. Rundbrickor, skruvar med oförlorbar bricka samt
flänsskruvar.
Uppdaterad 2020-01-02
|
