Tumregler - lång
Kort
version
Detta kapitel är ett försök till sammanställning av de riktlinjer som i mer
detaljerad form ges i de olika kapitlen i denna handbok.
Tanken är att man snabbt ska kunna se hur det egna förbandet står sig i
förhållande till en slags "Best Practise". Detta kan vara speciellt viktigt om
man har problem med sitt förband och behöver en första analys på en mer
övergripande nivå.
- Vid montering av höghållfasta förband skall skruven vara den vekaste
komponenten, d v s om förbandet dras till brott är det skruven som skall gå av.
Ingreppslängden skall därmed vara större än ca 1d (d= gängdiameter) för
invändiga gängor i stål, ca 1,5d för gjutjärn (för vissa kvaliteter krävs längre
ingrepp), ca 2d för aluminium och ca 3d för magnesium. För mer djupgående
analys, se Kap. Ingreppslängd. Notera även att hållfasthetsklass och höjd
på muttern måste väljas så att gängskjuvning undviks, t.ex. att klass 8 mutter
väljs till klass 8.8-skruv.
- Förbandet bör dimensioneras så att hålplantrycket inte överstiger ingående
komponenters hållfasthet, se Kap. Hålplantryck.
- För att undvika relativt stor sättning och uppglappning i dynamiskt
höghållfasta förband bör klämlängden vara minst 1.5d. För vidare analys,
se Kap. Klämlängdens betydelse.
- Alltför grova kontaktytor samt tjocka lackskikt, plast och gummi skall
undvikas då de leder till stora sättningar och klämkraftsförluster, se Kap.
Sättning.
- För att klara yttre last och undvika sättning i dynamiskt höghållfasta
förband måste förbandet vara tillräckligt förspänt. Detta innebär att
klämkraftmålvärdet vid montering bör ligga kring ca 55 % av skruvens nominella
brottkraft, se Kap. Klämkraftens betydelse.
- För sträckgränsmonterade skruvar rekommenderas i första hand helgängade
skruvar. Om skruv med stam används bör mer än 25 % av klämlängden vara gängad,
dock minst 1d.
- För sträckgränsdragna förband trimmas monteringen (moment- och vinkelvärden)
så att den permanenta skruvförlängningen blir mellan 0.02 mm och 0.26 mm, vilket
motsvarar ca 0,2 % av klämlängden.
- Sträckgränsdragna förband monteras alltid med vinkel och/eller
gradientstyrning, aldrig som momentstyrd montering till
slutmoment.
- Den resulterande monteringsfriktionen skall vid provning enligt ISO 16047, d
v s i ett referensförband med motgående ytor i obehandlat stål, vara mellan 0.10
och 0.16, inklusive 3σ (3 sigma) spridning.
- På grund av risk för vätesprödhetsbrott, direkt (inom 48h) eller orsakat av
korrosion, bör skruv i hållfasthetsklass 12.9 undvikas.
- För att minska risken att förbandet glider bör glidfriktionen mellan
ihopskruvade delar vara minst 0.10. Detta gäller främst för lackerade
förband.
För glidfriktion i olika typer av mellanytor, se Kap.
Glidfriktion.
- För att undvika skruvutmattning i dynamiskt höghållfasta förband skall de
dimensioneras så att underlagets styvhet är minst tre gånger fästelementets
(skruv + mutter) styvhet.
Grundkravet är dock att spänningsamplituden som
drabbar skruven ej får överstiga ca 50 MPa (gäller för stålskruv med rullad
gänga). För vidare analys, se Kap. Utmattning.
- För att möjliggöra momentstyrd montering med god kvalitet i förband med
gängformande skruv skall brottmomentet vara minst tre gånger
gängformningsmomentet.
- Använd så långt som möjligt standardfästelement (ISO-geometri).
- Kom ihåg att göra förbanden lätta att montera. Sträva efter konstruktioner
som kan automatmonteras.
- Använd inte vanlig stålskruv/mutter (klass 8.8, 10.9, 12.9) i förband
varmare än ca 300 C.
Tillförlitligheten mot haveri är viktig och kan för ett höghållfast
förband delas upp i undergrupper enligt nedan.
Figur 1. Tillförlitligheten mot haveri.
Uppdaterad 2020-01-02
|